Peter Dahlin och Kinas jakt på oliktänkande

Efter 23 dagar i fängelse släppte Kina den svenske människorättsaktivisten Peter Dahlin, och han har idag lämnat landet. För ungefär en vecka sedan sändes hans ”erkännande” på kinesisk TV. Både arresteringen av honom och av den svenska medborgaren och förläggaren Gui Minhai tycks vara del av en växande våg av angrepp på oppositionella.

”Jag har brutit mot kinesisk lag genom mina aktiviteter här. Jag har orsakat den kinesiska regeringen skada. Jag har sårat det kinesiska folkets känslor. Jag ber ärligt om ursäkt för detta och är väldigt ledsen att det inträffade”

Så sa Peter Dahlin i ett inslag som sändes i kinesisk TV förra tisdagen.

– Meningarna om att vara ledsen för att ha skadat den kinesiska regeringen och den kinesiska staten är tydligt regisserade. Han upplevde aldrig att det han gjorde skulle vara skadligt för den kinesiska staten eller det kinesiska samhället, sa en vän och kollega till tidningen The Guardian.

Dahlin är grundare av organisationen Chinese Urgent Action Working Group (China Action), som stödjer människorättsaktivister i landet som befinner sig i fara på grund av sitt arbete.

Efter gripandet av Dahlin och anklagelsen att han ”bidragit till att skada Kinas nationella säkerhet”, har organisation, enligt SR, upphört helt med sin verksamhet i Kina.

Arresteringen av Dahlin är bara ett av många gripanden av människorättsaktivister och andra oppositionella det senaste halvåret.

Vid ett omfattande polistillslag i somras blev enligt Amnesty International över 240 människorättsadvokater och aktivister fängslade eller förhörda. Flera av dem har nu åtalats och riskerar livstids fängelse.[1]

Även en annan svensk medborgare, förläggaren Gui Minhai, sitter fängslad i Kina. Detta efter att han i höstas försvann  under mystiska omständigheter i Thailand – ett land som tidigare har upplevts som relativt säkert för kinesiska dissidenter. Efter försvinnandet sågs han inte i livet förrän i ett TV-framträdande nyligen, där han sa att han själv överlämnat sig till de kinesiska myndigheterna på grund av en bilolycka som han ska ha orsakat. Även detta ”bekännande” misstänks vara framtvingat.  [2]

Också fyra av Gui Minhais kollegor försvann i slutet på förra året, som alla hade kopplingar till Minhais bokförlag Sage Communications, som har sitt säte i Hongkong.[3]

Medan tre av kollegorna tycks ha försvunnit i Kina, verkar delägaren Lee Boo ha försvunnit i Hongkong. Han hade tidigare sagt att han känt sig säker eftersom han befann sig i den brittiska före detta kolonin.[4]

 

[1]

The Guardian 13/1 2016
China steps up human rights crackdown with arrest of foreign activist

[2]

South China Morning Post 18/1 2016
”What has happened to him is abduction”

[3]

The Guardian 9/11 2015
Four Hong Kong publishers known for books critical of Chinese regime missing

[4]

Dagens Nyheter 10/1 2016
Rädslan för de kinesiska myndigheterna växer

Publicerat i Kina, Yttrandefrihet | Lämna en kommentar

Yttrandefrihet och säkra rum

På senare tid har det uppstått flera kontroverser i Storbritannien om var gränsen ska gå för yttrandefrihet på  universiteten. Vissa menar att dessa ska vara platser där alla studenter ska kunna garanteras så kallade ”säkra rum”, medan andra menar att man på universiteten måste kunna konfronteras även med människor vars åsikter man kan uppfatta som sårande eller kränkande.

Detta illusterades tydligt när den politiska aktivisten och bloggaren, Maryam Namazie, nyligen föreläste på Goldsmiths universitet i London under rubriken Apostasy, Blasphemy and Free Expression in the age of ISIS.

Kvällen innan blev universitetets ateistiska förening ASH (Atheist, Secularist and Humanist Society) rådda av islamska studentföreningen ISOC (Goldsmiths Islamic Society), att ompröva beslutet att bjuda in Namazie.

Trots det hölls föredraget som planerat. Flera från ISOC var dock på plats och försökte på olika sätt visa sitt missnöje genom att bland annat slå i dörrar och spela på sina mobiltelefoner. En av studenterna drog sedan ut Namazis powerpointpresentation, och fick till sist föras ut av vakter.

ISOC har efter det inträffade fått stöd av universitetets feministförening såväl som från deras HBTQ-förening.[1]

Samtidigt fick ISOC:s ordförande Muhammed Patel nyligen avgå efter att ha anklagats för att skriva homofobiska uttalanden på twitter.[2]

Det är inte första gången som Maryam Namazies  föredrag väcker känslor. När hon tidigare i höstas skulle föreläsa på Warwick universitet blev hon först hindrad av studentkåren, eftersom hon ansågs vara ”highly inflammatory” och kunna ”uppvigla till hat” Efter starka protester  backade  kåren dock och Maryam Namazi kunde prata som planerat. Även på Trinity College i Dublin blev föredraget först inställt av en studentgrupp, men hölls i slutändan ändå.[3]

[1]

Free thought blogs: Maryam Namazi 4/12 2015.
Goldsmiths Student Union request and more

[2]

London Student:
Goldsmiths islamic society president resigns in light of ´homophobia´claims

[3]

Free thought blogs: Maryam Namazi 1/12 2015.
Goldsmiths ISOC fails to intimidate and silence dissenters

 

Publicerat i Okategoriserade, Religion, Yttrandefrihet | Lämna en kommentar

Mörkade larm om övergrepp- fick människorättspris

I veckan var prins Zeid Ra’ad Zeid al-Hussein i Sverige för att ta emot människorättspriset Stockholm Human Rights Award, som delas ut av International Bar AssociationInternational Legal Assistance Consortium och Sveriges Advokatsamfund. Detta trots att han nyligen varit inblandad i vad som har kallats för en av de största skandalerna i FN:s historia.

Prins Zeid, som är FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, stängde av den underordnade FN-chefen Anders Kompass i april, efter att först ha försökt avskeda honom. Anledningen: Kompass hade informerat franska myndigheter om övergrepp som begåtts av franska soldater mot barn i Centralafrikanska republiken.

Det var förra våren som det uppdagades att flera barn i ett flyktingläger blivit våldtagna av soldater under FN:s ledning. Under maj och juni påbörjade FN-personal på plats en undersökning, och de intervjuade 13 barn som utsatts. Totalt fann de 23 soldater som utfört övergrepp eller varit medskyldiga. De överordnade inom FN informerades fortlöpande om undersökningens resultat, och vid mitten på juli kände minst 12 ansvariga inom FN till vad som inträffat. Inga som helst åtgärder hade dock vidtagits mot förövarna.[1]

Det var först när Anders Kompass, som arbetade för FN i Genève, i slutet av juli fick vetskap om övergreppen, och då informerade franska myndigheter, som något hände. Frankrike begärde en kopia av FN:s interna rapport, och när Anders KomCAR pojkepass skickat den till de franska myndigheterna inleddes en förundersökning mot de misstänkta soldaterna. Den 7/8 informerade Anders Kompass också FN:s biträdande högkommissarie för mänskliga rättigheter, Flavia Pansieri, om vad som inträffat.

Det var alltså på grund av Kompass agerande som våldtäkterna kom till omvärldens kännedom, medan hans kollegor varit passiva. Detta ingripande verkade dock inte ha uppskattats av hans chefer, och prins Zeid, som nu prisas för att ha ”tagit strid mot sexuellt och könsrelaterat våld”, uppmanade först Kompass att avgå, för att sedan stänga av honom i april i år när han inte lydde uppmaningen.[2]

Flavia Pansieri, som var prins  Zeids högra hand, avgick från sin post i juli. Anledningen uppgavs vara hälsoskäl.[3]

Högsta chefen för FN:s fredsbevarande styrkor i Centralafrikanska republiken fick sparken i augusti på grund av anklagelserna om sexuella övergrepp. Det handlade bland annat om de händelser som Kompass larmat om.[4]

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg försvarar på sin blogg valet av prins Zeid som pristagare, och skriver bland annat att han inte tillträdde sin post förrän 1/9 2014, och att det inte handlade ”om FN-soldater, utan om Franska [sic] trupper, utan något FN-mandat.”

[1]

Code Blue 29/5 2015
The UN’s Dirty Secret: The untold story of child sexual abuse in the Central African Republic and Anders Kompass

[2]
The Guardian 29/4 2015
UN aid worker suspended for leaking report on child abuse by French troops

[3]

New York Times 22/7 2015
U.N. Official Quits Amid Scrutiny of Response to Sex Abuse Accusations

[4]

The Guardian 12/8 2015
UN peacekeeping chief in CAR sacked over sex abuse claims

Publicerat i FN, Korruption | Lämna en kommentar

Om demokratins innebörd i Amnesty International

Arbetet med Amnestys prostitutionspolicy arbetades fram i det tysta, utan någon förankring längre ned i organisationen.

“Vi respekterar givetvis den demokratiska processen”, skrev Amnesty Sveriges generalsekreterare Anna Lindenfors i ett pressmeddelande, efter att Amnestys prostitutionspolicy röstats igenom.

På vilket sätt processen har varit demokratisk framgår dock inte av meddelandet. Visst finns det de som menar att demokrati innebär rätten att rösta på olika representanter som ska föra vår talan och att det räcker så. Men de flesta skulle nog ändå säga att mer än så krävs. Just möjligheten för alla inblandade att vara delaktiga  — att få en god insyn i olika beslutsprocesser för att på så sätt ha möjlighet att påverka dem — skulle nog de flesta säga är avgörande för att en organisation ska vara verkligt demokratisk.

Ur ett sådant demokratiperspektiv lämnar processen som ledde fram till prostitutionspolicyn mycket att önska; bristen på information och transparens har  varit genomgående.

Redan våren 2013 satt någon på Amnesty och jobbade med utkastet till prostitutionspolicyn. Det är mycket som inte framgår av detta dokument, såsom vem i organisationen som var initiativtagare och vem som egentligen utrett frågan.

Man ville heller inte låta allmänheten eller Amnestys medlemmar ta del av utkastet. När förslaget ändå läckte ut till media, som vi tidigare har berättat om, var detta inte något som uppskattades av den internationella ledningen.

– Vi önskar såklart inte att detta skulle hamna i media. Diskussioner av den här typen vill vi ju föra internt, inte i media. Det är en process under konsultation, inget Amnesty tycker officiellt.Det är dock inte lätt att hålla sådana här saker hemliga i en organisation med miljontals medlemmar, sa Rune Actander, vice ordförande i internationella styrelsen, till Amnesty Press förra året.

Kanske syftar Anna Lindenfors dock snarare på att själva klubbandet av beslutet på det internationella rådsmötet gick demokratiskt till?

Huruvida hon har rätt är i så fall svårt att veta för dem som inte var där: inget protokoll finns tillgängligt för allmänheten som sammanfattar hur beslutet gick igenom. Och vilka som röstade för och emot är uppgifter som sektionerna inte ens får lov att gå ut med.[1]

Vad den “konsultationsprocess” inneburit, som föregick beslutet, framgår inte heller. Hur valdes de tillfrågade ut, och hur tog man ställning till deras synpunkter?

Amnesty International har i många sammanhang beskrivit sig själva som en “gräsrotsorganisation”.[2]

Samtidigt är prostitutionspolicyn ett tydligt exempel på toppstyrning, där man kört över en stor minoritet. Många medlemmar har också lämnat organisationen efter beslutet.

Det finns alltså all anledning för Amnesty att fundera över hur demokratin i organisationen ska fördjupas.

 

[1]

Amnesty Press 2/10 2015
”Beslutet som skakade Amnesty”

[2]
Se till exempel Statement by Amnesty International USA.

Publicerat i Amnesty International, demokrati | Lämna en kommentar

Amnestys haveri

Amnesty International är världens största organisation för mänskliga rättigheter som under ett halvt sekel spelat en mycket viktig roll för att förhindra olika övergrepp. Men nu tycks organisationen vara på väg att helt tappa sitt moraliska kapital.

På sitt årsmöte nyligen beslutade Amnesty att förbud mot att köpa prostituerade strider mot de mänskliga rättigheterna. Det är en bedömning som många har svårt att respektera.

Trots protester från bland annat Amnestys svenska sektion klubbades beslutet igenom på organisationens högsta beslutande organ i Dublin förra veckan. I den antagna policyn deklarerades att en “avkriminalisering av sexarbete” var nödvändig för att skydda de mänskliga rättigheterna. Detta avser alltså en avkriminalisering av alla delar av prostitutionen, inkluderande köp och koppleri. Undantag tilläts bara för “trafficking” och barnprostitution.

Svenska Amnesty berättade i ett separat uttalande att man försökt få igenom ett alternativt förslag med mer begränsade krav på avkriminalisering. Detta förslag röstades dock ned, även om man lyckades få igenom än del ändringar i formuleringarna.

Redan 2013 skissade Amnesty internationella ledning på ett liknande förslag, men deras planer kom delvis av sig när det läckte ut i förtid till en brittisk tidning i januari 2014. Amnesty i Sverige hävdade då att det bara var ett “internt diskussionsunderlag” som skrivits av en enskild person som inte längre arbetade för Amnesty. I själva verket är det slutgiltiga dokumentet på avgörande punkter identiskt med det tidigare förslaget. Amnesty i Sverige försökte också göra en stor poäng av att det inte var fråga om en “avkriminalisering” utan bara om “legalisering”.

Hur haveriet gått till i detalj kommer vi berätta om i senare artiklar då vi kommer granska Amnestys utveckling mer i detalj.

Publicerat i Amnesty International, Korruption | Lämna en kommentar

Ordlöshet

Känslan av att ha så mycket ordlöst inne i och utanför sig- sådant som jag skulle vilja göra till något att ta på: lerklumpar i handen.

Och trots viljan, också ett motstånd: en stumhet där allting stelnar, där man inte längre ser, där allt har blivit till ”det opersonliga maskineriet av formler”.[1] Där man inte längre låter landskapet (gröna ängen och svarta tunna synranden) nå in. Man är sluten.

Ett förlamande tillstånd. Man kan ”kan ej lyfta ett halmstrå”. Man är ” en omätlig vilja, men vartill, vartill?”[2]

Märkliga tid, märkliga land. Inget hänger ihop, bara lösa fragment… Ingen dialog, inget verkligt som växer, bara inövade ord av välformad materia (identiska plastformer i pastellfärger).

Mark av frusna, gula grässtrån.

[1] Birgitta Trotzig: Jaget och världen

[2] Edith Södergran: Landet som icke är

Publicerat i Okategoriserade, Reflektion | Lämna en kommentar